Gåktu giellahieredimijs bessat

“Dat lea áiga go lean dovdan dien dovddu mii mus leai ovdal ahte mun in duostta, ja dat lea nu vuogas ahte dat ii sat gávdnu. “
”Mælggat le dallutjis gå dav lav dåbddåm jut iv duosta, ja vuogas la gå ij desti gávnnu.”

Moattes sámijs li bajássjaddam viesso sámegielajn birrusin ja ælla ietja sámástahttjám. Juska e sámásta, de dádjadi ålov dassta mij javladuvvá. Moaddásijn dájs li giellahieredime, degu buodo majt hæhttuji vásset jus galggi sámegielav hållågoahtet jali tjálegoahtet. Ietjá amásgiela máhtti dåbddut gehpebun oahppat ja ságastit vájku ulmusj ij moadda bágo máhte.

– Gássjelis la sámástahttját gå dat nav tjavgga iesjdåbdduj gullu, subtsas muhtem nissun gejna mij ságastalájma.

Giellaåvddågåvå gudi duossti sámástit juska sijáj giella ij la nav vuojga grammáhtalattjat duolla sjaddi ájnnasin. Sierráláhkáj li åvddågåvå ájnnasa nuorra ulmutjijda.

Moattes sijájs gej mij lip ságastam, li lávkkit duosstam sámástahttját uddni, guhka manno moaddásijda ja mij ij la nav álkke årrum. Hieredibmen le jut gå jáhkki giella galgga nav duolla årrot åvddåla sáhkadahttjá.
– Gå sjielmá badjel duolmmijiv ja duosstiv sámástahttját de ruvva oahppiv sámástit. Munji stuorámus hieredibmen gå ittjiv duosto sámástit.

Giellasjielmá badjel máhtá moatteláhkáj lávkkit. Aktisattjat sijáj lunna gudi li sámástahttjám ållessjattugin le gå ålov ájges li loapptám giellakursajda, låhkåm ålov grammatihkas, báhkogirjijt ja sámegielak girjálasjvuodav. Muhtema li sámev oahppam musihka jali juojggusij baktu. Moaddásijda le famillja ájnas arvusmahttem sivvan årrum ja sámástahttjám li gå mánájt oadtjun. Gå ulmusj bargojda ja sosiála aktijvuodajda åhtså gånnå sámegiella le doajmmálisát anon, de arvusmahteduvvá sámástittjat.

– Gassjelis la juojddáv asstat dåssju allasis, ulmusj hæhttu vuorodit ja jus máhtudagástis oattjo ávkev, de le stuorra viehkken.

Stuorra hásstalussan la dábijt målssot gå sujna gejna la dárostam galga sámástahttját. Sierraláhkáj gassjelis máhttá årrot gielav målssot lagámusájda. Muhtem nissun gut la sámástahttjám ållessjattugin subtsas áhttjásis li gássjelissan sunji gielav målssot. Dálla de sámástibá gaskanisá ja sån la áhttjásis ietjáláhkáj dåbdijdam. Ietjas aj dåbddå ietjá ulmutjin gå sámást.
–  Moaddi lav gullam ulmutjijs gudi li sámegielav oahppam ja gudi ællá sámev åvdutjis máhttám, javlli sidjij la ådå værált rahpusam. Sij gæhttji ådå tjalmij, ådå giela baktu, subtsas akta gut la sámegielav åhpadam.

Professåvrrå Gunvor Guttorm gejna la nuorttasámegiella iednegiellan ja åtsådallama sámegielav oajvvegiellan adnet guoradallamijn ja åhpadimen, javllá giella le máhtudagájda gálldon. Bágojn ja moallánagájn le sisadno ulmutjijn ietjasa viessomis ja gåktu dav dádjadi.

 

Rasttildit giellaeastagiid

“Dat lea áigá go lean dovdan dien dovddu mii mus leai ovdal ahte mun in duostta, ja dat lea nu vuogas ahte dat ii šat gávdnu. “

Ollu sámi leat šaddan bajás ealli sámigielain birrasis vaikko ieža eai leat sámástisgoahtan. Vaikko eai sámás de ipmirdit ollu das mii dadjo. Máŋgasiin lea eastá, šielbmá, rasttidit ovdal go dustet geavahišgoahtit sámigiela njálmmálaččat dahje čálalaččat. Iežá amas gielaid sáhttet leat álkibut oahppat ja duostat geavahit vaikko ii máhte máŋga sáni.

– Álgit sámástit lea váddásit danin go lea nannosit čadnon iešvuhtii, nisson muitala geainna mii leat ságastan.

Gielalaš ovdagovat geat dustet geavahit sámigiela vaikko sin giella ii leat grammatalaččat riekta šaddet dalle dehálaččat. Go lea nuorra sáhttet ovdagovat leat erenoamáš dehálaččat .

Máŋgasat leat duostan álgit sámástit daiguin geaiguin mii leat ságastan, guhkes ja ii álot álkes mátki máŋgasiidda. Easta vuolgá jáhkkus ahte giella galgá leat áibbas riekta go ságasta.

– Go bessen viidáseappot ja dusten ságastit manai jođánit oahppat sámigiela. Stuorimus eastta munnje leai ahte in duostan geavahit giela.

Lávki giellašielmmá badjel sáhttá dahkkot máŋgga ládje. Dat geat leat álgán sámástit rávesolmmožin leat buohkat leamaš doaimmalaččat ja bidjan ollu áiggi giellagurssaide ja leat lohkan ollu sihke grammatihkka, sátnegirjjiid ja girjjálašvuođa sámegillii. Muhtimat leat oahppan sámegiela luođi ja lávllu bokte. Máŋgasiidda veahka lea leamaš dehálaš movttiidahtti ja lea sámástangoahtán go leat ožžon máná. Dalle go doaimmalaččat ohcá bargguid ja sosiála oktavuođaid gos sámegiella geavahuvvo oažžu vel eanet movttiideami geavahit sámigiela.

– Lea váttis bidjat áiggi go dušše allasii dahká juoga, ferte bidjat fámuid ja lea veahkkin jus beassá geavahit iežaset máhtuid.

Okta stuorra hástalus lea botket minstara daiguin geaiguin álo lea ruohastan ja molsot giela sámigillii. Erenoamáš váttis sáhttá leat molsot giela lagamuš veagain. Nisson guhte álggii sámástit rávesolmmožin muitala ahte leai veaháš váttis su áhččái molsot giela suinna. Dál soai sámásteaba ja son lea oahpastuvvan suinna iežá láhkai. Ieš son maid dovdá iežá olmmožin go sámásta.

– Lean máŋgii gullan ahte sii geat leat oahppan sámigiela, sii geat álggu rájis eai leat máhttán, lohket ahte ođđa máilbmi lea rahpasan. Oaidnet áššiid iežá perspektiivvas, muitala okta guhte lea oahpahan sámigiela.

Duodjeprofessoris Gunvor Guttormis lea  davvisámigiella eatnigiellan, ja sus lea vásáhus geavahit sámigiela váldogiellan iežas dutkamis ja oahpahusas ja oaivvilda ahte giella lea dieđuid gáldu. Sánit ja cealkámušat mearkkašit juoidá dan eallima ektui maid olbmot leat eallán ja dan láhkái sii leat ipmirdan iežas birrasa.

Att övervinna språkspärrar

“Dat lea áiga go lean dovdan dien dovddu mii mus leai ovdal ahte mun in duostta, ja dat lea nu vuogas ahte dat ii sat gávdnu. “

Många samer har vuxit upp med ett levande samiskt språk omkring sig utan att själva har börjat prata samiska. Trots att de inte pratar samiska förstår de mycket av det som sägs. För många av dem finns en spärr, en tröskel, att ta sig över för att våga börja använda samiska antingen muntligt eller skriftligt. Andra, främmande språk, kan kännas lättare att lära sig och våga använda fast man inte kan många ord.

– Att börja prata samiska är svårare eftersom det är så hårt knutet till iesvuohtii, självkänslan berättar en kvinna vi samtalat med.

Språkliga förebilder som vågar använda samiskan även om deras språk inte är så grammatiskt korrekt blir då viktiga. Speciellt viktigt med förebilder kan det vara när man är ung.

Flera av dem vi har samtalat med har tagit klivet till att våga prata idag samiska, en lång och inte alltid så enkel resa för många. Hinder är föreställningen om att språket ska vara perfekt för att man ska prata.

– När jag kom över tröskeln att jag vågade börja prata gick det snabbt att lära sig samiska. För mig var det största hindret att jag inte tordes använda språket.

Klivet över språktröskeln kan göras på olika sätt. Gemensamt för dem som börjat prata samiska som vuxna är att de har varit aktiva och satsat mycket tid på språkkurser och att de har Iäst mycket både grammatik, ordböcker och litteratur på samiska. En del har lärt sig samiska via musiken eller jojken. För många har familjen varit en viktig motivation och de har börjat prata samiska när de fått barn. Genom att söka sig till arbeten och sociala sammanhang där samiskan används aktivt får man en större motivation för att använda samiska.

– Det är svårt att ta sig tid när man gör något bara för sin egen del, man måste satsa och det hjälper om man får användning för sin kunskap.

En stor utmaning är att bryta mönstren med dem man alltid har pratat svenska med och istället byta språk till samiska. Speciellt svårt kan det vara att byta språk med den närmaste familjen. En kvinna som börjat prata samiska som vuxen berättar att det var lite svårt för hennes pappa att byta språk med henne. Nu pratar de samiska med varandra och hon har lärt känna honom på ett annat sätt. Själv känner hon sig också som en annan människa när hon pratar samiska.

– Jag har hört många gånger att de som har lärt sig samiska, de som inte har kunnat samiska från förr säger att en ny värld har öppnat sig. De ser saker i ett nytt perspektiv, genom ett nytt språk, berättar en som har undervisat i samiska.

Professor i duodji Gunvor Guttorm med nordsamiska som modersmål och erfarenhet av att använda samiska som huvudspråk i sin forskning och undervisning menar att språket är en kunskapskälla. Ord och uttryck betyder något i förhållande till det liv som folk har levt och det sätt de har uppfattat sin omgivning.