Livet efter en stroke
Att få en stroke innebär i allmänhet en stor förändring i livet. Både den som blir sjuk och de närstående måste anpassa sig till den nya situationen. Ofta behöver man professionell hjälp för att kunna återskapa ett vardagsliv som man trivs med och som känns givande.
Efter en tids vård och rehabilitering på sjukhuset fortsätter rehabiliteringen ofta i hemmet. Yngre personer som arbetar kan behöva rehabilitering som inriktar sig på arbetet. Den sker ofta i anslutning till en rehabiliteringsklinik.
Att komma hem igen
För många känns det skönt att komma hem igen efter sjukhusvistelsen. I hemmet är det lättare att styra över sin egen tillvaro och många uppskattar att kunna använda personliga saker och ha nära till vänner och grannar.
För en del kan hemmiljön begränsa möjligheten att leva ett aktivt liv, och man kan då få sin bostad anpassad. Det är vanligtvis en arbetsterapeut som hjälper till om man har behov av bostadsanpassning. Många behöver hjälp av närstående eller hemhjälp för att kunna klara av vardagen. Ofta tar det lång tid att anpassa sig till den nya situationen.
Att lära känna det nya
Om man har haft en stroke upplever man ofta sig själv och sin omvärld på ett nytt sätt. Förmågan att röra sig och kommunicera kan ha påverkats och det kan till en början vara svårt att hantera förändringarna. Att lära känna sitt nya jag är ofta en förutsättning för att man ska kunna fungera bra i vardagen. Genom att våga prova olika aktiviteter kan man lära känna sina resurser och begränsningar. På så sätt kan man även träna upp sina tidigare förmågor på nytt eller hitta lösningar på problem som uppstår.
Man bör vänta med att köra bil
Stroke kan påverka förmågan att köra bil. Innan man provar att köra bil ska man diskutera detta med sin läkare. Vanligtvis rekommenderar läkaren att man ska avvakta med att köra bil helt under de närmaste månaderna efter en stroke. Efter den perioden bedömer läkaren om det är lämpligt att köra bil. Ofta måste en specialundersökning hos ögonläkare göras för att se om man ser vissa delar av synfältet sämre.
Närstående behöver hjälpa till lagom mycket
Det finns en risk att närstående eller hemhjälp hjälper till för mycket och på det sättet hindrar den som har haft en stroke att lära sig hantera det nya. En stimulerande och lagom stödjande miljö underlättar förbättringar. Att be den som har haft en stroke att beskriva hur man upplever situationen kan bidra till att närstående bättre förstår hur man kan ge lagom mycket assistans och uppmuntran. Särskilt svårt kan det vara om den som har haft en stroke har svårt att tala eller skriva och inte kan berätta hur han eller hon upplever sin situation. Ofta behövs det lugn och ro och gott om tid för att hitta ett nytt sätt att kommunicera med varandra.
Rehabilitering i hemmet
Det blir allt vanligare att den mer långsiktiga rehabiliteringen sker i hemmet. Rehabiliteringspersonal, som arbetsterapeuter, sjukgymnaster och logopeder, gör täta hembesök i början och samarbetar i allmänhet med läkare, sjuksköterska, kurator och kanske en psykolog. Hembesöken glesas så småningom ut allteftersom man själv och närstående upplever att man kan hantera sin vardag på egen hand eller med hjälp av hemhjälp. Om det behövs kan man fortsätta att delta i rehabiliteringsaktiviteter utanför hemmet, som sjukgymnastik och arbetsterapi.
Hemmet är en bra miljö för rehabilitering eftersom träningen kan anpassas till de intressen och vanor man har på ett bättre sätt än i sjukhusmiljön. Närstående kan också ta en mer aktiv del i rehabiliteringen. Yngre personer kan efter en stroke få en personlig assistent för att klara sina vardagliga sysslor.
Målet med rehabiliteringen i hemmet är att den som har fått en stroke ska uppleva delaktighet och tillfredsställelse i sitt vardagsliv. Det kan bland annat uppnås genom att
- man tränar upp nedsatta funktioner
- man lär sig nya sätt att utföra olika aktiviteter på
- bostadsmiljön anpassas
- personlig assistans och stöd i vardagen anpassas efter de önskemål och behov man har.
Att träna upp nedsatta funktioner
Under de första veckorna eller månaderna efter en stroke sker ofta en förbättring av de funktioner som har blivit nedsatta på grund av hjärnskadan. Träning och aktivitet kan bidra till förbättringen. Fortsatt förbättring kan sedan pågå under lång tid, flera år, efter att man fick en stroke.
Träningen är i början oftast inriktad på att förbättra kroppens olika funktioner, som till exempel språket, minnet, uppmärksamheten och rörelsefunktionen. Man får även insikt om de egna begränsningarna, och får träna förmågan att planera, organisera och genomföra olika aktiviteter.
På Tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få hjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.
Träningen anpassas till förmågan
I hemmet sker träningen ofta genom vardagsaktiviteter som man själv upplever som meningsfulla. Har man svårt för att stå eller gå på grund av en förlamning i någon kroppshalva tränar man till exempel genom att stå vid diskbänken när man diskar eller gå till affären och handla mat. Det är ofta en sjukgymnast som ansvarar för den träning som går ut på att förbättra rörelseförmågan.
Träningen ska vara lagom utmanande. Det betyder att man varken ska välja för svåra eller för lätta aktiviteter. Tillsammans med arbetsterapeuten eller sjukgymnasten försöker man hitta lämpliga, lagom utmanande träningsaktiviteter och program som man kan utföra på egen hand. Man behöver även träna talet och språkförmågan och en logoped kan hjälpa till med bra övningar.
Lära känna sina egna begränsningar
Ibland kan det ta längre tid att träna upp de nedsatta förmågor som inte syns utåt, som till exempel försämrat minne och försämrad uppmärksamhet eller insikt. Träningen inriktas då först på att man ska lära känna sina egna begränsningar, för att sedan kunna träna upp förmågan mer aktivt. Ett sätt att bli medveten om sina begränsningar är att konfronteras med dem i aktiviteter som man tidigare klarade av utan problem. Om man känner till sina begränsningar kan man också göra någonting åt dem.
Att lära sig nya sätt att göra saker på
Hjärnan har en förmåga att i varierande grad återhämta sig efter en stroke och olika funktioner kan förbättras en lång tid efter insjuknandet.
Redan tidigt efter en stroke är det vanligt att man behöver lära sig att utföra vanliga dagliga aktiviteter på ett nytt sätt. Man kan behöva använda en hand när man äter eller använda rullstol i stället för att gå. Man kan också behöva lära sig kommunicera på ett nytt sätt. Ibland löser man det på egen hand, men man kan också få stöd och råd från arbetsterapeuten.
Bostaden kan anpassas
Genom att anpassa bostaden på olika sätt kan man underlätta vardagslivet. Ibland räcker det med hjälpmedel som en duschpall eller ett stödhandtag och ibland behövs det mer omfattande förändringar som borttagning av trösklar och badkar. Det är i allmänhet arbetsterapeuten som ansvarar för bostadsanpassning och utprovning av hjälpmedel.
Hjälp och stöd i vardagen
Det är vanligt att man behöver någon form av hjälp och stöd i vardagen efter en stroke. Närstående, hemhjälp eller personlig assistent behöver ofta handledning av rehabiliteringspersonal i hur de på bästa sätt kan hjälpa till i olika situationer. Det gäller att ge lagom mycket stöd eller hjälp till självhjälp. Ofta hjälper omgivningen till för mycket i sin iver att visa kärlek och omtanke, och det gäller att hitta en balans.
Att bli nöjd med livet igen
Det kan vara jobbigt och ta lång tid att återerövra vardagslivet efter en stroke, både för en själv och för närstående. Ofta behöver de närstående avlastning och stöd av till exempel barn, vänner eller hemhjälp för att orka. Det finns en risk att både man själv och närstående isolerar sig. Det kan leda till att man helt enkelt blir mindre nöjd med livet.
Man behöver ofta få hjälp med att utveckla nya intressen utanför hemmet och att återuppta sina gamla roller, som till exempel rollen som pappa eller morfar. En del som har haft en stroke har lättare än andra att anpassa sig till det nya och kunna se livets möjligheter och rikedom. Andra behöver lite mer stöd och hjälp.
