Högkostnadsskydd efter en viss summa
För att tandvården inte ska kosta för mycket finns ett högkostnadsskydd som innebär att man får hjälp efter en viss summa. Detta högkostnadsskydd skiljer sig från högkostnadsskyddet för sjukvården genom att man måste betala en högre summa själv innan skyddet börjar gälla, och att man därefter bara får hjälp med en del av priset.
Ekonomiskt stöd när tandvården blir dyrare
Lite förenklat fungerar högkostnadsskyddet så att man betalar hela kostnaden för sin tandvård upp till 3 000 kronor, sedan får man ekonomiskt stöd för delar av kostnaderna över den summan. Kostnaderna beräknas utifrån ett referenspris som staten fastsställer. Ju dyrare det blir, desto större blir det ekonomiska stödet. Man får avdrag på priset med
- 50 procent av det som kostar mellan 3 001 kronor och 15 000 kronor
- 85 procent av det som kostar mer än 15 000 kronor.
| Tandvårdskostnad |
Vem betalar? |
| Upp till 3 000 |
Man betalar hela kostnaden |
| Mellan 3 001 och 15 000 |
Man betalar 50% - Försäkringskassan betalar 50% |
| Över 15 000 |
Man betalar 15% - Försäkringskassan betalar 85% |
Perioden för hur kostnaderna räknas samman gäller i tolv månader, sedan börjar man om. Hinner man inte bli färdigbehandlad inom en tolvmånadersperiod får man börja om med en ny period och betala från början. Man får själv ha koll på slutdatumet.
Man kan välja att avsluta och starta en ny period tidigare än efter tolv månader. Det kan löna sig om man till exempel redan har påbörjat en period men sedan behöver behandling som kommer att pågå under en längre tid och som kommer att kosta mycket. Man kan inte ändra startdatum i efterhand.
Tandvårdsmottagningen får uppgifter via Försäkringskassan om hur mycket av den tandvård som man har fått som kan räknas in i högkostnadsskyddet. Om man byter mottagning kan den nya mottagningen se hur mycket man har kommit upp i.
Man kan använda sig av högkostnadsskyddet från och med den första januari det år man fyller 20.
Ju dyrare, desto större ekonomiskt stöd
Här följer två räkneexempel för att visa hur högkostnadsskyddet påverkar hur mycket man slutligen ska betala. I exemplen är tandläkarens arvode lika med referenspriset.
Exempel 1:
Man får undersökningar och behandlingar för 10 000 kronor.
Först betalar man 3 000 kronor själv.
Sedan betalar man 50 % av det som kostar mellan 3 001 och 15 000, 50 % av 7 000 = 3 500
Man ska alltså totalt betala 3 000 + 3 500 = 6 500.
Med hjälp av högkostnadsskyddet får man betala 6 500 istället för 10 000 kronor.
Exempel 2:
Man får undersökningar och behandlingar för 24 000 kronor.
Först betalar man 3 000 själv.
Sedan betalar man 50 % av det som kostar mellan 3 001 och 15 000, 50 % av 12 000 = 6 000.
Sedan betalar man 15 % av det som kostar mer än 15 000, 15 % av 9 000 = 1 350.
Man ska alltså betala totalt 3 000 + 6 000 + 1 350 = 10 350.
Med hjälp av högkostnadsskyddet får man betala 10 350 istället för 24 000 kronor.
För att se en uträkning mer i detalj och hur man förstår en räkning, se sist i kapitlet.
Allt ingår inte
Det finns regler för vilka undersökningar, behandlingar och material som täcks av högkostnadsskyddet. Väljer man en behandling som inte alls ingår i högkostnadsskyddet får man betala hela priset själv. Ibland ger delar av behandlingen rätt till ekonomiskt stöd.
Tandläkaren eller tandhygienisten är skyldig att informera om vad som ingår.
Vilka undersökningar och behandlingar ingår?
Munnen är indelad i fyra delar. Del ett är höger del av överkäken, del två är vänster del av överkäken, del tre är vänster del av underkäken och del fyra är höger del av underkäken. Tänderna i varje del numreras framifrån från 1 till 8. Behandling av tand 1 till 6 ingår i stort sett alltid i högkostnadsskyddet.
Varje tand har ett unikt nummer utifrån den del den finns i, exempelvis har tänderna i del 3 nummer 31, 32, 33, 34 och så vidare. Alla undersökningar och de flesta behandlingar ger rätt till ekonomiskt stöd. Däremot får man inget stöd för så kallad kosmetisk behandling som enbart görs för att förbättra utseendet på tänderna.
Man har alltid rätt att få behandling om man har ont eller en sjukdom, men man får inte något ekonomiskt stöd för rotfyllning av en visdomstand.
Om besvären gäller någon av de 14 tänderna längst fram i över- och underkäken ingår i stort sett alla behandlingar. Om man behöver laga ett hål ingår det oavsett var i munnen det är.
Avtagbara proteser ingår alltid i högkostnadsskyddet.
Kronor ersätts inom högkostnadsskyddet för tand 1-7 framifrån om tanden har en omfattande skada.
När det gäller så kallade bryggor och implantat finns det många detaljerade regler som styr vilka tänder som kan räknas in i högkostnadsskyddet och vilka typer av material som ingår. Därför är det bäst att fråga tandläkaren vad som gäller.
I behandlingen ingår flera delar
En undersökning eller behandling består oftast av flera olika delar. Om man till exempel behöver dra ut en tand ingår förutom själva utdragningen även bedövning, blodstillning och eventuella stygn som behöver sys. Även kontroll och efterbehandling, till exempel att ta bort stygnen, ingår.
Om man behöver bedövning ingår det alltid.
Ibland kan det bli dyrare
Om man behöver en omfattande behandling kan det ibland vara svårt för tandläkaren att veta exakt hur mycket vård som kan behövas och vad det kan komma att kosta. Det ursprungliga prisförslaget kan komma att förändras om det behövs fler behandlingar än vad tandläkaren först trodde, det kan till exempel inträffa komplikationer eller att läkningen tar längre tid.
Då kan man få betala för den extra behandling som behövs, men man har rätt att få veta så snart tandläkaren märker att det kommer att bli dyrare.
Referenspriset ligger till grund för högkostnadsskyddet
Det pris tandläkaren tar är inte alltid samma som man får räkna in i högkostnadsskyddet. Vad som styr hur mycket man kan få hjälp med är de så kallade referenspriserna.
Referenspriset är ett bestämt pris för vad som får räknas in i högkostnadsskyddet, det är inte ett genomsnittspris eller rekommenderat pris som tandläkaren måste ta.
Alla tandläkare och tandhygienister får sätta sina egna priser, det råder så kallad fri prissättning. Om man går till en tandvårdsmottagning som tar ut ett högre pris än referenspriset får man bara räkna in referenspriset i högkostnadsskyddet, och sedan betala mellanskillnaden själv. När tandläkaren eller tandhygienisten tar ett annat pris än referenspriset är det alltid det lägre priset som ligger till grund för högkostnadsskyddet.
Mottagningarna tar ofta ut ett högre pris för tandvård på jourtid, men referenspriserna är samma som om man får planerad tandvård.
Referenspriserna räknas om och ändras varje år.
Prislistan ska vara tydlig
Redan innan besöket på en tandvårdsmottagning ska man kunna få veta priser i förväg. Det ska finnas en prislista i väntrummet. Mottagningarna ska tydligt redovisa referenspriser och egna priser för att man ska kunna jämföra.
Har man blivit undersökt och behöver flera behandlingar har man rätt att få ett skriftligt förslag på vad en kommande behandling kommer att kosta och om den ingår i högkostnadsskyddet. Om det är svårt att ange ett exakt pris för en behandling har man ändå rätt att få ett ungefärligt pris eller en uppskattning av vad det kan kosta som minst och som mest.
Svårt att förstå hur det fungerar?
Det finns detaljerade regler som styr vad som ingår i högkostnadsskyddet. Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som styr regelverket och beräknar referenspriserna.
Se bildspelet som förklarar hur högkostnadsskyddet beräknas och hur man tolkar en tandvårdsräkning.
Klicka på bilden eller >-knappen för att sätta igång bildspelet. Glöm inte att sätta på högtalarna.
För att styra bildspelet klickar man på "NÄSTA"-knappen för att gå vidare och "||" för att pausa. Man kan alltid gå tillbaka till den föregående bilden genom att klicka på "FÖREGÅENDE"-knappen.
