Tandvård när man är över 20 år - statligt tandvårdsstöd

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Det år man fyller 20 börjar tandvård kosta

Från och med den första januari det år man fyller 20 år måste man i de flesta landsting betala för tandvård. Oftast kan man fortsätta få kallelser till undersökningar men annars måste man själv beställa tid hos en tandläkare eller tandhygienist.

Ekonomiskt stöd för tandvård

För att man ska få ekonomiskt stöd finns det sedan den första juli 2008 ett statligt tandvårdsstöd som man får det år man fyller 20. Det ekonomiska stödet består av två delar:

  • Ett allmänt tandvårdsbidrag, ATB, på 150 eller 300 kronor per år beroende på hur gammal man är.
  • Ett särskilt tandvårdsbidrag, STB, på 600 kronor per halvår till vissa patienter som har en sjukdom och funktionsnedsättning.
  • Ett högkostnadsskydd, som ger avdrag på priset när de så kallade referenspriserna i tandvården är högre än 3 000 kronor under ett år.

Man får inte några bidrag eller pengar hemskickade och man behöver inte heller lägga ut pengarna, utan det dras av när man ska betala för sitt tandvårdsbesök. Tandläkaren eller tandhygienisten får sedan ersättning i efterskott från Försäkringskassan.

Det allmänna tandvårdsbidraget gäller för alla undersökningar och de flesta behandlingar. Det gäller däremot inte för alla tänder och inte behandlingar som görs enbart för att ge ett bättre utseende, som till exempel tandblekning eller fasader.

Särskilt tandvårdsbidrag kan man få enbart för undersökning och förebyggande tandvård.

För all tandvård finns så kallade referenspriser som ligger till grund för vad som får räknas in i högkostnadsskyddet. Om tandvårdsmottagningens pris för en åtgärd är högre än referenspriset är det bara referenspriset som får räknas in i högkostnadsskyddet.

Akut tandvård kan bli dyrare

Ibland måste man få hjälp direkt, så kallad akut tandvård. Varje gång man söker akut brukar man få betala för en akut undersökning. Ofta är det också bara det mest akuta som undersöks och behandlas. Behöver man ytterligare behandling senare för att allt ska bli klart får man även betala för det. Dessutom är det oftast dyrare på kvällar och helger om det är jourtid.

Det finns även tandvårdsmottagningar som alltid har öppet kvällar och helger och som inte tar något extra betalt för det.

Att välja tandläkare och tandhygienist

Man kan välja vilken tandläkare eller tandhygienist man vill, på vilken ort man vill. Man kan välja att få sin tandvård hos folktandvården eller hos en privat mottagning.

Om man har en tandvårdskontakt sedan tidigare kan man välja att fortsätta med den.

För att man ska kunna få ekonomiskt stöd måste tandvårdsmottagningen vara ansluten till Försäkringskassan, vilket de flesta är. För att få veta om de är anslutna kan man fråga den tandvårdsmottagning man beställer tid hos.

För att hitta förteckningar över tandläkare om man vill ha en ny tandvårdskontakt kan man till exempel besöka folktandvårdens eller Privattandläkarnas webbplatser. 

Fråga alltid vad det kommer att kosta

Tandläkare och tandhygienister får själva bestämma vilket pris de tar för de olika undersökningarna och behandlingarna. Eftersom priserna kan skilja sig åt mellan olika tandvårdsmottagningar och de regler som styr högkostnadsskyddet är detaljerade, bör man be om en prisuppgift innan behandlingen börjar. Man har rätt att få veta om man kan få ekonomiskt stöd.

Om behandlingen görs i flera steg, eller om man behöver behandlas flera gånger, har man rätt att få ett skriftligt förslag på vad det kommer att kosta och om det ingår i högkostnadsskyddet. Om det är svårt att ange ett exakt pris har man ändå rätt att få ett ungefärligt pris eller en uppskattning av vad det kan kosta som minst och som mest.

Tandvårdsmottagningarna ska tydligt visa sina prislistor i väntrummet, för att man ska kunna jämföra redan innan behandlingen börjar. En del mottagningar har också prislistor på sina webbplatser.

Läs mer: Rättigheter inom tandvård

Visa mer

Allmänt tandvårdsbidrag

Allmänt tandvårdsbidrag

Ett bidrag till alla

Från den första juli det år man fyller 20 år har man rätt till ett årligt tandvårdsbidrag. Det heter allmänt tandvårdsbidrag och förkortas ATB:

  • Från och med det år man fyller 20 år och till och med det år man fyller 29 är bidraget 300 kronor per år.
  • Från och med det år man fyller 30 år och till och med det år man fyller 74 år är bidraget 150 kronor per år.
  • Från och med det år man fyller 75 år är bidraget 300 kronor per år.
Man får ett nytt tandvårdsbidrag den första juli varje år. Bidraget brukar vanligtvis dras av när man ska betala, men det kan vara bra att själv säga till om man vill använda det.

Tandvårdsbidraget kan sparas från ett år till ett annat

Man kan spara bidraget från ett år till nästa och använda två bidrag under ett år, antingen samtidigt eller vid två olika tillfällen. Men det går inte att spara eller använda mer än två bidrag i taget. Om man till exempel är 28 år går det att spara ett års bidrag på 300 kronor och ta ut båda bidragen nästa år, det vill säga 600 kronor.

Om man till exempel är 29 år och får 300 kronor det ena året så får man som 30-åring nästa år 150 kronor i allmänt tandvårdsbidrag, alltså 450 kronor för dessa två år.

Är man osäker på om man har använt sitt tandvårdsbidrag kan man fråga sin tandläkare.

Det allmänna tandvårdsbidraget kan också användas som betalning för så kallad abonnemangstandvård. Det är ett flerårigt avtal med delbetalning som man kan teckna med folktandvården och med vissa privata tandvårdsmottagningar.

Fäll ihop

Högkostnadsskydd för tandvård

Högkostnadsskydd för tandvård

Högkostnadsskydd efter en viss summa

För att tandvården inte ska kosta för mycket finns ett högkostnadsskydd som innebär att man får hjälp efter en viss summa. Detta högkostnadsskydd skiljer sig från högkostnadsskyddet för sjukvården genom att man måste betala en högre summa själv innan skyddet börjar gälla, och att man därefter bara får hjälp med en del av priset.

Ekonomiskt stöd när tandvården blir dyrare

Lite förenklat fungerar högkostnadsskyddet så att man betalar hela kostnaden för sin tandvård upp till 3 000 kronor, sedan får man ekonomiskt stöd för delar av kostnaderna över den summan. Kostnaderna beräknas utifrån ett referenspris som staten fastsställer. Ju dyrare det blir, desto större blir det ekonomiska stödet. Man får avdrag på priset med

  • 50 procent av det som kostar mellan 3 001 kronor och 15 000 kronor
  • 85 procent av det som kostar mer än 15 000 kronor.

 

Tandvårdskostnad Vem betalar?
Upp till 3 000 Man betalar hela kostnaden
Mellan 3 001 och 15 000 Man betalar 50% - Försäkringskassan betalar 50%
Över 15 000 Man betalar 15% - Försäkringskassan betalar 85%

Perioden för hur kostnaderna räknas samman gäller i tolv månader, sedan börjar man om. Hinner man inte bli färdigbehandlad inom en tolvmånadersperiod får man börja om med en ny period och betala från början. Man får själv ha koll på slutdatumet.

Man kan välja att avsluta och starta en ny period tidigare än efter tolv månader. Det kan löna sig om man till exempel redan har påbörjat en period men sedan behöver behandling som kommer att pågå under en längre tid och som kommer att kosta mycket. Man kan inte ändra startdatum i efterhand.

Tandvårdsmottagningen får uppgifter via Försäkringskassan om hur mycket av den tandvård som man har fått som kan räknas in i högkostnadsskyddet. Om man byter mottagning kan den nya mottagningen se hur mycket man har kommit upp i.

Man kan använda sig av högkostnadsskyddet från och med den första januari det år man fyller 20.

Ju dyrare, desto större ekonomiskt stöd

Här följer två räkneexempel för att visa hur högkostnadsskyddet påverkar hur mycket man slutligen ska betala. I exemplen är tandläkarens arvode lika med referenspriset.

Exempel 1:
Man får undersökningar och behandlingar för 10 000 kronor.
Först betalar man 3 000 kronor själv.
Sedan betalar man 50 % av det som kostar mellan 3 001 och 15 000, 50 % av 7 000 = 3 500
Man ska alltså totalt betala 3 000 + 3 500 = 6 500.
Med hjälp av högkostnadsskyddet får man betala 6 500 istället för 10 000 kronor.

Exempel 2:
Man får undersökningar och behandlingar för 24 000 kronor.
Först betalar man 3 000 själv.
Sedan betalar man 50 % av det som kostar mellan 3 001 och 15 000, 50 % av 12 000 = 6 000.
Sedan betalar man 15 % av det som kostar mer än 15 000, 15 % av 9 000 = 1 350.
Man ska alltså betala totalt 3 000 + 6 000 + 1 350 = 10 350.
Med hjälp av högkostnadsskyddet får man betala 10 350 istället för 24 000 kronor.

För att se en uträkning mer i detalj och hur man förstår en räkning, se sist i kapitlet.

Allt ingår inte

Det finns regler för vilka undersökningar, behandlingar och material som täcks av högkostnadsskyddet. Väljer man en behandling som inte alls ingår i högkostnadsskyddet får man betala hela priset själv. Ibland ger delar av behandlingen rätt till ekonomiskt stöd.

Tandläkaren eller tandhygienisten är skyldig att informera om vad som ingår.

Vilka undersökningar och behandlingar ingår?

Munnen är indelad i fyra delar. Del ett är höger del av överkäken, del två är vänster del av överkäken, del tre är vänster del av underkäken och del fyra är höger del av underkäken. Tänderna i varje del numreras framifrån från 1 till 8. Behandling av tand 1 till 6 ingår i stort sett alltid i högkostnadsskyddet.

Varje tand har ett unikt nummer utifrån den del den finns i, exempelvis har tänderna i del 3 nummer 31, 32, 33, 34 och så vidare.
Alla undersökningar och de flesta behandlingar ger rätt till ekonomiskt stöd. Däremot får man inget stöd för så kallad kosmetisk behandling som enbart görs för att förbättra utseendet på tänderna.

Man har alltid rätt att få behandling om man har ont eller en sjukdom, men man får inte något ekonomiskt stöd för rotfyllning av en visdomstand.

Om besvären gäller någon av de 14 tänderna längst fram i över- och underkäken ingår i stort sett alla behandlingar. Om man behöver laga ett hål ingår det oavsett var i munnen det är.

Avtagbara proteser ingår alltid i högkostnadsskyddet.

Kronor ersätts inom högkostnadsskyddet för tand 1-7 framifrån om tanden har en omfattande skada.

När det gäller så kallade bryggor och implantat finns det många detaljerade regler som styr vilka tänder som kan räknas in i högkostnadsskyddet och vilka typer av material som ingår. Därför är det bäst att fråga tandläkaren vad som gäller.

I behandlingen ingår flera delar

En undersökning eller behandling består oftast av flera olika delar. Om man till exempel behöver dra ut en tand ingår förutom själva utdragningen även bedövning, blodstillning och eventuella stygn som behöver sys. Även kontroll och efterbehandling, till exempel att ta bort stygnen, ingår.

Om man behöver bedövning ingår det alltid.

Ibland kan det bli dyrare

Om man behöver en omfattande behandling kan det ibland vara svårt för tandläkaren att veta exakt hur mycket vård som kan behövas och vad det kan komma att kosta. Det ursprungliga prisförslaget kan komma att förändras om det behövs fler behandlingar än vad tandläkaren först trodde, det kan till exempel inträffa komplikationer eller att läkningen tar längre tid.

Då kan man få betala för den extra behandling som behövs, men man har rätt att få veta så snart tandläkaren märker att det kommer att bli dyrare.

Referenspriset ligger till grund för högkostnadsskyddet

Det pris tandläkaren tar är inte alltid samma som man får räkna in i högkostnadsskyddet. Vad som styr hur mycket man kan få hjälp med är de så kallade referenspriserna.

Referenspriset är ett bestämt pris för vad som får räknas in i högkostnadsskyddet, det är inte ett genomsnittspris eller rekommenderat pris som tandläkaren måste ta.

Alla tandläkare och tandhygienister får sätta sina egna priser, det råder så kallad fri prissättning. Om man går till en tandvårdsmottagning som tar ut ett högre pris än referenspriset får man bara räkna in referenspriset i högkostnadsskyddet, och sedan betala mellanskillnaden själv. När tandläkaren eller tandhygienisten tar ett annat pris än referenspriset är det alltid det lägre priset som ligger till grund för högkostnadsskyddet.

Mottagningarna tar ofta ut ett högre pris för tandvård på jourtid, men referenspriserna är samma som om man får planerad tandvård.

Referenspriserna räknas om och ändras varje år.

Prislistan ska vara tydlig

Redan innan besöket på en tandvårdsmottagning ska man kunna få veta priser i förväg. Det ska finnas en prislista i väntrummet. Mottagningarna ska tydligt redovisa referenspriser och egna priser för att man ska kunna jämföra.

Har man blivit undersökt och behöver flera behandlingar har man rätt att få ett skriftligt förslag på vad en kommande behandling kommer att kosta och om den ingår i högkostnadsskyddet. Om det är svårt att ange ett exakt pris för en behandling har man ändå rätt att få ett ungefärligt pris eller en uppskattning av vad det kan kosta som minst och som mest.

Svårt att förstå hur det fungerar?

Det finns detaljerade regler som styr vad som ingår i högkostnadsskyddet. Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som styr regelverket och beräknar referenspriserna.

Se bildspelet som förklarar hur högkostnadsskyddet beräknas och hur man tolkar en tandvårdsräkning.

Klicka på bilden eller >-knappen för att sätta igång bildspelet. Glöm inte att sätta på högtalarna.

För att styra bildspelet klickar man på "NÄSTA"-knappen för att gå vidare och "||" för att pausa. Man kan alltid gå tillbaka till den föregående bilden genom att klicka på "FÖREGÅENDE"-knappen.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-02-04
Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Barbro Hjärpe, tandläkare, Tandvårds- och läkemedelförmånsverket, Solna

Caroline Mårtensson, tandläkare, Tandvårds- och läkemedelförmånsverket, Solna

Lars Sjödin, tandläkare, Tandvårds- och läkemedelförmånsverket, Solna

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg