Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2009:724 ·
Visa register
Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 2009-06-11
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:938
Ikraft: 2010-01-01
Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om nationella
minoriteter, nationella minoritetsspråk, förvaltningsområden
och rätten att använda minoritetsspråk hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar samt bestämmelser om
äldreomsorg. Lagen innehåller också bestämmelser om
uppföljning av tillämpningen av lagen. Lag (2018:1367).
2 § Nationella minoriteter är judar, romer, samer,
sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges
åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan
om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
I språklagen (2009:600) anges att de nationella
minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib
och samiska.
3 § Kommuner och regioner ska informera de nationella
minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar
enligt denna lag och de föreskrifter som denna lag hänvisar
till. Detsamma gäller statliga förvaltningsmyndigheter vars
verksamhet är av betydelse för de nationella minoriteterna
eller minoritetsspråken. Lag (2019:938).
4 § I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett
särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella
minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella
minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin
kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet
och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas
särskilt.
5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella
minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör
dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i
sådana frågor.
Samråd enligt första stycket ska ske genom att
förvaltningsmyndigheten för en strukturerad dialog med de
nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras
synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande.
Lag (2018:1367).
5 a § Förvaltningsmyndigheter ska särskilt främja barns
och ungas möjligheter till inflytande och samråd i frågor som
berör dem och anpassa formerna för detta till deras
förutsättningar. Lag (2018:1367).
5 b § Kommuner och regioner ska anta mål och riktlinjer för
sitt minoritetspolitiska arbete.
Uppgifter om mål och riktlinjer som har antagits enligt första
stycket ska på begäran lämnas till den myndighet som har
uppföljningsansvar enligt 20 §. Lag (2019:938).
Förvaltningsområden
6 § Med förvaltningsområdet för finska avses kommunerna
Botkyrka, Eskilstuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge,
Haparanda, Huddinge, Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna,
Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby,
Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker, Östhammar och
Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för meänkieli avses kommunerna
Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
Med förvaltningsområdet för samiska avses kommunerna
Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk,
Kiruna, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå,
Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.
7 § Andra kommuner än de som anges i 6 § kan efter ansökan
få ingå i förvaltningsområdet för finska, meänkieli eller
samiska. Beslut att en kommun ska få ingå i ett
förvaltningsområde fattas av regeringen.
En kommun som ingår i ett förvaltningsområde efter beslut av
regeringen kan ansöka hos regeringen om utträde ur
förvaltningsområdet. Regeringen får besluta om utträde endast
om det finns synnerliga skäl.
Regeringen får meddela föreskrifter om anslutning till och
utträde ur ett förvaltningsområde. Lag (2018:1367).
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos
myndigheter
8 § Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli
respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter
med en förvaltningsmyndighet vars geografiska
verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med
minoritetsspråkets förvaltningsområde. Detta gäller i ärenden
i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part,
om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder finska, meänkieli eller samiska i
ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt
svar på samma språk. Enskilda som saknar juridiskt biträde
har dessutom rätt att på begäran få en skriftlig översättning
av beslut och beslutsmotivering i ärendet på finska,
meänkieli respektive samiska.
Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de
enskilda på dessa språk.
9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att
använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och
skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i
vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part,
om ärendet kan handläggas av personal som behärskar
minoritetsspråket.
10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska,
meänkieli och samiska vid sina skriftliga kontakter med
Riksdagens ombudsmän och Diskrimineringsombudsmannen.
Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med
Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och
Arbetsförmedlingen i ärenden i vilka den enskilde är part
eller ställföreträdare för part. Lag (2018:1367).
11 § Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns
tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli
respektive samiska där detta behövs i enskildas kontakter med
myndigheten.
12 § Förvaltningsmyndigheter får bestämma särskilda tider och
särskild plats för att ta emot besök av enskilda som talar
finska, meänkieli respektive samiska, samt ha särskilda
telefontider.
Rätten att använda finska, meänkieli och samiska hos
domstolar
13 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett
mål eller ett ärende hos en förvaltningsrätt, tingsrätt,
mark- och miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets
som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har rätt att använda
finska eller meänkieli under målets eller ärendets
handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till
någon av dessa kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan
domstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller
med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om
målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa
kommuner.
Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska
omfattar också de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett
mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.
Lag (2010:943).
14 § Rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål
eller ärenden hos domstolar enligt 13 § omfattar rätt att ge
in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt
att få de handlingar som hör till målet eller ärendet
muntligen översatta till detta språk och rätt att vid muntlig
förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen ska
översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om
det inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt ska domstolen sträva efter att använda
minoritetsspråket i sina kontakter med parten eller dennes
ställföreträdare.
I alla mål och ärenden som omfattas av rätten att använda
finska, meänkieli eller samiska hos domstolar enligt 13 § har
en part eller ställföreträdare för part som saknar juridiskt
biträde rätt att på begäran få domslut och domskäl eller
beslut och beslutsmotivering skriftligen översatta till detta
språk.
15 § Den som vill använda finska, meänkieli eller samiska
under ett måls eller ett ärendes handläggning i domstol
enligt 13 § ska begära detta i samband med att målet eller
ärendet inleds eller första gången parten ska yttra sig i
målet eller ärendet.
En begäran om att få en översättning enligt 14 § tredje
stycket ska framställas inom en vecka från det att domen
eller beslutet meddelats, om en sådan begäran inte har
framställts tidigare under handläggningen av målet eller
ärendet.
Om en begäran om att använda minoritetsspråk eller om att få
en översättning framställs senare än vad som anges i första
och andra styckena får den avslås. En sådan begäran får även
avslås om det är uppenbart att den har ett otillbörligt
syfte.
16 § Om en part eller ställföreträdare för part har rätt att
använda finska, meänkieli eller samiska i rättegång, ska tolk
anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ och 33
kap. 9 § rättegångsbalken och 50-52 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Finska, meänkieli och samiska i förskola, viss annan pedagogisk
verksamhet och äldreomsorg
17 § Rätten för enskilda att i vissa fall erbjudas
förskola och viss annan pedagogisk verksamhet på finska,
meänkieli eller samiska regleras i 8 kap. 12 a § och 25 kap.
5 a § skollagen (2010:800). Lag (2018:1367).
18 § En kommun som ingår i ett förvaltningsområde ska
erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en
väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom
ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska,
meänkieli respektive samiska. Lag (2018:1367).
18 a § En kommun som inte ingår i något förvaltningsområde
ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en
väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom
ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska,
jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska, om kommunen
har tillgång till personal med sådana språkkunskaper.
Detsamma gäller för en kommun som ingår i ett
förvaltningsområde för ett visst språk vad gäller övriga
språk. Lag (2018:1367).
18 b § Kommunen ska inom ramen för sådan omsorg som
erbjuds enligt 18 och 18 a §§ beakta de äldres behov av att
upprätthålla sin kulturella identitet. Lag (2018:1367).
18 c § Kommunen ska informera den som ansöker om bistånd
inom ramen för äldreomsorgen om möjligheterna till sådan
service och omvårdnad som anges i 18 och 18 a §§.
Lag (2018:1367).
Undantag
19 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela
föreskrifter om att en viss myndighet som lyder under
regeringen ska undantas från tillämpningen av 8 §. Motsvarande
gäller efter regeringens bemyndigande för region och kommun i
fråga om kommunala myndigheter. Lag (2019:938).
Uppföljning m.m.
20 § Förvaltningsmyndigheters tillämpning av denna lag ska
följas upp. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken eller
vilka myndigheter som ska ansvara för uppföljningen. Detta
uppföljningsansvar innebär ingen inskränkning i det
tillsynsansvar som vilar på andra myndigheter.
21 § En myndighet med uppföljningsansvar ska dessutom genom
rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra
förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.