Urfolksdimension saknas i ny nationalparksplan
Det finns en acceptans i det samiska samhället för nationalparker för att skydda naturen och den biologiska mångfalden. Samerna vill vara mer delaktiga i förvaltningen av nationalparksområdena i de traditionella sameområdena.
Det är några av synpunkterna som Sametinget har med anledning av Naturvårdsverkets förslag till ny nationalparksplan.
Generellt finns det inte någon större motvilja bland samer mot införandet av nationalparker, även om det finns undantag.
- De som har kunskaper om natur och dess bevarandevärden har lättare att acceptera naturskydd och inskränkningar i markanvändningen, förklarar Lars-Anders Baer som är styrelseordförande i Sametinget.
Kolonialistisk förhistoria
Sametinget har däremot stora invändningar mot nationalparkernas ideologiska och strukturella förankring, eftersom någon riktig uppgörelse av den svenska naturvårdens kolonialistiska förhistoria i sameområdet ännu inte har gjorts.
Samisk dimension saknas
Med tanke på att de första svenska nationalparkerna etablerades i Sápmi, och att huvuddelen av nationalparkerna arealmässigt finns i det traditionella sameområdet, borde det finnas en samisk dimension i motivbilden, anser Baer.
Större ansvar
Traditionell kunskap och sedvänjor inom den samiska kulturen måste integreras i förvaltningsstrukturen. Utvecklingen inom folkrätten talar för att samerna skall få ett större ansvar och bli mer delaktiga i förvaltningen av mark inom de traditionella sameområdena.
Internationella rekommendationer
I Agenda 21 antagen av Riokonferensen 1992 uttalas explicit att urfolk ska bli delaktiga i förvaltningen av naturresurser i sina traditionella områden. Sverige har anslutit sig till principerna i Agenda 21-dokumentet. Internationella naturvårdsunionen (IUNC) har i ett antal rekommendationer uttalat vikten av att ursprungsfolk garanteras delaktighet och inflytande i förvaltning av bl.a. nationalparker. I Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA finns nationalparker i urfolksområden där ursprungsfolken i högsta grad är delaktiga i förvaltningen och i vissa fall helt ansvarar för nationalparkerna.
Avkoloniseringsprocess
Världsarvet Laponia och UNESCO:s beskrivning och motiv till varför området fick världsarvsstatus är en bra utgångspunkt i den fortsatta diskussionen.
– De ansatser som nu görs gemensamt av Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län och berörda kommuner och samebyar i Laponia kan vara en del av en begynnande avkoloniseringsprocess av svensk naturvård i Sápmi, hoppas Baer.
Både ja och nej
– Vi har alltså principiella invändningar emot nationalparkskonceptets tillämpning i same- och renskötselområdet, men vill samtidigt understryka att det finns en acceptans i det samiska samhället för nationalparker för att skydda naturen och den biologiska mångfalden.
- Det ligger i linje med det traditionella samiska förhållningssätten till naturen och miljö, avslutar Baer.
Kontakt
Lars-Anders Baer, 070-316 20 56
- De som har kunskaper om natur och dess bevarandevärden har lättare att acceptera naturskydd och inskränkningar i markanvändningen, förklarar Lars-Anders Baer som är styrelseordförande i Sametinget.
Kolonialistisk förhistoria
Sametinget har däremot stora invändningar mot nationalparkernas ideologiska och strukturella förankring, eftersom någon riktig uppgörelse av den svenska naturvårdens kolonialistiska förhistoria i sameområdet ännu inte har gjorts.
Samisk dimension saknas
Med tanke på att de första svenska nationalparkerna etablerades i Sápmi, och att huvuddelen av nationalparkerna arealmässigt finns i det traditionella sameområdet, borde det finnas en samisk dimension i motivbilden, anser Baer.
Större ansvar
Traditionell kunskap och sedvänjor inom den samiska kulturen måste integreras i förvaltningsstrukturen. Utvecklingen inom folkrätten talar för att samerna skall få ett större ansvar och bli mer delaktiga i förvaltningen av mark inom de traditionella sameområdena.
Internationella rekommendationer
I Agenda 21 antagen av Riokonferensen 1992 uttalas explicit att urfolk ska bli delaktiga i förvaltningen av naturresurser i sina traditionella områden. Sverige har anslutit sig till principerna i Agenda 21-dokumentet. Internationella naturvårdsunionen (IUNC) har i ett antal rekommendationer uttalat vikten av att ursprungsfolk garanteras delaktighet och inflytande i förvaltning av bl.a. nationalparker. I Australien, Kanada, Nya Zeeland och USA finns nationalparker i urfolksområden där ursprungsfolken i högsta grad är delaktiga i förvaltningen och i vissa fall helt ansvarar för nationalparkerna.
Avkoloniseringsprocess
Världsarvet Laponia och UNESCO:s beskrivning och motiv till varför området fick världsarvsstatus är en bra utgångspunkt i den fortsatta diskussionen.
– De ansatser som nu görs gemensamt av Naturvårdsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län och berörda kommuner och samebyar i Laponia kan vara en del av en begynnande avkoloniseringsprocess av svensk naturvård i Sápmi, hoppas Baer.
Både ja och nej
– Vi har alltså principiella invändningar emot nationalparkskonceptets tillämpning i same- och renskötselområdet, men vill samtidigt understryka att det finns en acceptans i det samiska samhället för nationalparker för att skydda naturen och den biologiska mångfalden.
- Det ligger i linje med det traditionella samiska förhållningssätten till naturen och miljö, avslutar Baer.
Kontakt
Lars-Anders Baer, 070-316 20 56
