Samerna är ett folk med en mängd olika samiska identiteter och grupperingar. Mytbildningen kring den samiska kvinnan är stor. Arbetet med jämställdhet ska genomsyra hela Sametingets verksamhet. Det handlar om att göra det samiska samhället bättre för alla att leva i.

Svensk lagstiftning
Det svenska samhället i stort präglas av ett maktordningssystem. Lagstiftarna har utifrån sin bild av samerna reglerat samernas villkor. Samerna själva har inte i någon större utsträckning kunnat påverka lagstiftningen. Lagstiftningen har under 1900-talet exkluderat en stor del av den samiska befolkningen från samiska rättigheter. Den har även gjort åtskillnad mellan kvinnor och män.

Förändrade förutsättningar
De samiska rättigheterna har hela tiden minskat. Betesmarker har försvunnit till följd av skogsbrukets utbredning och vattenkraftsutbyggnader. Förutsättningarna har ändrats för de samer som livnärt sig på renskötsel, jakt, fiske, slöjd och småbruk. Där både män och kvinnor tidigare haft sin försörjning är det främst kvinnorna som fått söka sig andra försörjningsmöjligheter. Då har de reducerats till extrakraft inom sin kultur istället för att räknas som aktiva utövare. I takt med att renskötseln mekaniserats och industrialiserats har den blivit ett mansdominerat yrke. Idag bedrivs renskötsel i stor utsträckning av män. Många samiska kvinnor förvärvsarbetar för att stärka upp familjens ekonomi, samtidigt som de bär ett stort ansvar i familjeföretaget.

Kluvenhet
Samiska kvinnor kan ha svårt att agera utifrån positionen som same och samtidigt som kvinna. I många situationer måste kvinnorna underordna sig som kvinnor för att istället betona sin samiskhet. Det kan förklara varför det inte funnits en stark samisk kvinnorörelse. Kvinnor har i första hand agerat som samer för övergripande samiska mål. Detta medför att den samiska kvinnan själv bidrar till sin marginalisering och upprätthåller den underordnade positionen i samhället.

Lojalitet mot kollektivet
Den sociala organiseringen av samer görs efter föreställningen att samer delar en gemensam kultur och historia. Därför är kvinnorna i allmänhet lojala mot det samiska kollektivet. Forskare har ifrågsatt om samekvinnor har en så stark ställning som myten säger. De bemöts ofta med att de missförstått det samiska samhället och att observationerna inte stämmer med verkligheten. Är det så att den samiska kvinnan inte verkar marginaliserad ifall hon är stark? Och ifall den samiska kvinnan känner sig underordnad har hon förmodligen påverkats av storsamhället och är därför ingen riktig same?

Möjligheter och hot
Det samiska samhället blir inte jämställt så länge det uppfattas som ett hot mot det samiska kollektivet att ifrågasätta rådande struktur. För en förändring behövs ett synliggörande av rådande strukturer och attityder. Dessutom krävs ett personligt ansvarstagande att själv förändra dessa. Då kan det bli mer jämställdhet mellan män och kvinnor och därmed ett mer hållbart samiskt samhälle.